Uti vår hage

Detta er ei gamal svensk folkevisa som truleg gjeng attende til 1600-talet, men vart fyrst gjeven ut i 1880-åri. Nokre avbrigde finst, m.a. at siste lina (verset) stundom hev kär i staden for fröjd, og at du og mig hev bytt plass i siste strofa. Eller at salivia hjå nokre er sunge som saliveja for skuld rimet med akvileja. Teksti på denne sida er frå songboki hans Olaus Alvestad frå 1931.

Uti vår hage där växa blåbär.
Kom hjärtans fröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där.
Kom, liljor och akvileja,
kom, rosor och salivia!
Kom, ljuva krusmynta,
kom, hjärtans fröjd!

Fagra små blommor där bjuda till dans.
Vill du, så binder jag åt dig en krans.

Kransen den sätter jag sen i ditt hår.
Solen den dalar, men hoppet uppgår.

Uti vår hage finns blommor och bär.
Kom hjärtans fröjd!
Men utav alla du kärast mig är.
Kom, liljor och akvileja,
kom, rosor och salivia!
Kom, ljuva krusmynta,
kom, hjärtans fröjd!